Nu måste jag bara skriva av mig lite om mina tankar. Jag har typ nästan bestämt mig för att göra något som är det läskigaste jag någonsin kommer göra (ja värre än att bestiga skuleberget) i hela mitt unga liv. Men det är så mycket som måste fixas och ordnas innan detta kan gå i uppfyllelse men jag är nog med 80% säkerhet att det kommer bli av. Jag vet att jag sagt det många gånger nu sen... 2011 kanske? Men nu är jag verkligen seriös. Jag är så oerhört less på Umeå, jag känner mig färdig, tyvärr. Det känns som att jag står och trampar på samma ställe dag ut och dag in. Jag vill ta tag i mitt liv, utbilda mig och jobba med det jag brinner för och dom möjligheterna finns inte här uppe. Det är endast ett fåtal personer som gör så att jag tvekar på detta beslut (plus att det är sjukt läskigt) men jag vill börja mitt liv nångång! Jag vet att jag kommer ångra mig om 5 år och känna att varför flyttade jag inte söderut? Varför tog jag inte chansen? Och som alla säger till mig typ, trivs man inte kan jag alltid flytta norrut igen. Umeå finns kvar och kommer finnas kvar ett bra tag till. Men om min syster kan flytta ner till Uppsala och plugga, varför skulle inte jag kunna ta mitt pick o pack och flytta till Ängelholm? Såklart måste ju jag alltid vara värst...
Har väl lite tid att bestämma och fundera men boende där nere är redan fixat, jobb håller Lovisa på att kolla upp. Så då är det bara för mig att bestämma. Jag vet att min familj kommer stötta mig i det här beslutet för mamma har redan varit på mig lite om det. Jag vet också att även om det kommer vara jobbigt så kommer mina kompisar låta mig fara för dom vet att det är bra för mig. Men som sagt, det kanske bara är en fas som jag är inne i, kanske har jag ändrat mig nästa vecka? Vi får se hur det blir men jag är så sugen att packa in mig, mina skor och Doris i fiestan och bara fara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar