Gjorde allt för att bli sedd, där förlora jag mig själv

Ibland förstår jag inte riktigt hur vi människor tänker egentligen, hur kan man ibland vara så blåögd men andra gånger är vi helt tvärt om. Hur kan jag skratta och ha roligt med någon som har fått mig att må så psykiskt dåligt att jag fått ångestattacker? Varför vill jag nu flera månader senare prata och träffa den här personen när jag tidigare sagt att jag aldrig mer ska titta åt dess håll? Hur kan en person som får en att må som bäst också få en att må som sämst?
Kan någon snäll person snälla hjälpa mig med att förstå hur jag tänker ibland, det skulle uppskattas väldigt mycket. För nu är jag less, less på allt och lite till ungefär. Skulle helst bara vilja krypa ner i nått hål och försvinna till allt har löst sig. Just nu är jag bara så förvirrad över hur jag känner och tänker jag inte på rätt sätt kommer nog allt gå åt helvete igen. Trivs inte med min livssituation och jag vet inte hur jag ska kunna ändra på den, måste jag ändra något med mig själv? Vad måste jag ändra?

 Fast jag vill inte ändra på mig, jag har spenderat 1 år nu att bygga upp mig själv till den person jag vill vara så varför kan inte det bara duga?