Dag 04 - En person som betyder mycket för mig

Lovisa Winther. Vart ska jag börja? Vi klickade direkt när vi gick konfa läger tillsammans 2008. Därefter så fortsatte vi hänga med varandra mycket och det var ungefär här också som hon gav mig Emils nummer, sa att han var en jätte dryg kille i hennes klass och att jag borde dryga tillbaka med honom. 1 år senare blev vi tillsammans och var tillsammans av o på i 2 år och har fortfarande kontakt med varandra och är bra vänner.

Det jobbiga hände på våren 2009, då dog Lovisas sista släkting och hennes familj bestämdes sig för att flytta till Skåne där resterande släkt fanns. Den sommaren flyttade Lovisa och våran lång distans relation började. Vi skypade och pratade i telefon så ofta vi kunde för att fortfarande hålla oss uppdaterade om allt som hände i vårt liv, hur skolan var och hur det gick för mig och Emil, hur det gick för henne och Pontus som hon blev tillsammans med. Det dröjde ungefär ett år innan vi sågs igen.

 Sommaren efter kom hon upp med Pontus och vi träffades så mycket som vi kunde. Vi tvingade våra pojkvänner att vara med för att hoppas på att dom skulle klicka lika bra som vi gjorde (alla tjejer gör detta??). Det lyckades vi väl sådär med men vi hade det riktigt trevligt. Sen började jag planera min resa till Skåne som jag skulle göra i slutet av den sommaren. En vecka av att bara va med varandra, sola, bada, cykla genom Ängelholm på natten, hitta grodor, se på utomhusbio och mycket mycket mer. Nu skulle det dröja ännu ett halvår innan nästa gång vi skulle träffas. I februari på hennes sportlov kom hon upp, nu hade vi båda fyllt 18 så nu passade vi på att ha våran första utgång tillsammans. Vi fick däremot inte lika mycket tid tillsammans då Lovisa blev jätte dålig och var tvungen att åka hem en dag tidigare än planerat. Då kom den längsta pausen hittills.

Vi fortsatte hålla kontakten med varandra men det blev mer sällan för allt mer hände i våra liv så det blev svårt att ha en bästa vän på distans. Först kunde inte jag fara ner för jag hade inte råd eftersom jag inte hade något jobb, och Lovisa fick inte ledigt från hennes. Men tillslut såg vi våran chans. Min Pappa planerade att ha sin 50 års fest nere i Skåne med hans kusin som också fyllde 50. Ganska tur att våran släkt i Skåne bor ungefär på samma ställe som Lovisa! Vi började planera in vad vi skulle göra och när jag skulle komma ner så Lovisa kunde ta ledigt från sitt jobb. Resan bokades och tillslut kom dagen. Då hade det gått ca 2,5 år sedan vi träffats. Det första vi gjorde när vi såg varandra var att springa, skrika och gråta av glädje. Det kändes som att vi aldrig hade varit ifrån varandra. Vi hade några underbara dagar tillsammans där vi hängde i Ängelholm by night, grillade, badade, solade, Ullareds shoppning, fransförlängning, Greveholms road trip, Liseberg och mycket mycket mer. På lördag morgon for Lovisa och jobbade och jag for till Röstånga för att möta upp familjen och fira min Pappa och hans kusin. Senare på kvällen kom Lovisa för att säga hej till min familj och sen ganska snabbt säga hejdå till mig. Det var så jobbigt att säga hejdå den här gången för vi visste inte om det skulle ta lika lång tid tills vi skulle ses igen. Det återstår att se, men jag ska iallafall försöka ta mig ner dit i sommar några dagar och hoppas att hon kan komma upp hit och hälsa på mig.

Den här vänskapen kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat, just för att även om vi bor 118 mil ifrån varandra så kommer hon alltid finnas bara ett samtal bort ifall jag behöver henne. Hon får mig att bli en gladare och starkare människa och jag kan inte tänka mig ett liv utan henne vid min sida