Inte så jätte kul när Ellie dom senaste nätterna varit vaken ganska så mycket så kommer den här natten, hon vaknar vid 2 som vanligt o vill äta och somnar snabbt om. Men inte jag. Här ligger jag 2 timmar senare och är fortfarande hur pigg som helst. Vet inte alls vad det är med min kropp längre och vad jag går på för jävla reserv batterier. För jag sover knappt nått på nätterna mellan 02-06 och har alltid vaknat senast 9 på morgonen. Sov mitt på dagen Då? Kanske några kan tycka, nope det gör jag inte. Dels för att när Ellie sover passar jag hellre på att städa, diska, tvätta eller att ta en promenad med henne i vagnen. Dels för att jag har en konstig idé att om jag inte sover på dagen så borde jag va tröttare till natten o ha lättare att somna om 🙃 vet inte hur länge jag ska försöka intala mig själv att det är så det borde fungera ...
Låg iaf här i sängen o tänkte tillbaka på gamla minnen. På när jag bodde i Ängelholm med min älskade Lovisa. När jag och Linus hittade tillbaka till varandra. När jag och Alli körde fest 3 dagar i veckan. Eller bara allmänt när vi umgicks alla dagar i veckan förutom då jag jobbade (ibland även då). När jag tog hand om Ville helt själv och jag var i stallet varje dag. Att jag även fast jag hoppade på kryckor tog hand om Ville varje dag med utsläpp,mockning och träning. Varför kommer då dessa tankar så här lämpligt på natten? Är det för att jag om 12 timmar kommer säga hejdå till Ville och absolut inte veta när eller om jag kommer träffa honom igen? Är det för att jag fått datum för operation till min förbannad fot Så här snart 3 år senare? Är det för att livet som mamma får en att fundera på livet innan? Eller är det bara för att ibland är det helt enkelt kul att minnas tillbaka på roliga, fina och tråkiga minnen